plugg`a verb ~de ~t ORDLED: plugg-ar SUBST.: pluggande, pluggning; 1plugg (till 1)

skruv är en typ av fästelement med konisk gänga som används för att sammanfoga olika material. 

plugg är ett fästelement som används vid sammansättning och fogning. 

plugg, dorn, kort, ofta cylindriskt eller koniskt formad kropp, som utgör en del av verktygsuppsättningen vid framställning av sömlösa cylindriska rör genom plastisk bearbetning.

trombocytaggregation, aktiverade trombocyters förmåga att bindas till varandra och sammanklumpas till en ”plugg”, som kan täta en mindre skada i en blodkärlsvägg.

blockflöjt, engelska recorder, typ av spaltflöjt som förekommer i flera storlekar och stämlägen: oftast sopran, alt, tenor och bas.

embolus, pluralis emboli blodpropp eller annan typ av propp (t.ex. fettembolus) som följer med blodströmmen och som genom att fastna i något blodkärl hindrar blodflödet till organ eller vävnader så att dessa skadas.

fläder, Sambucus nigra, art i familjen desmeknoppsväxter.

suprafluiditet, egenskap hos flytande helium, som vid låg temperatur har viskositeten noll.

deformering av den mänskliga kroppen förekommer i kulturer världen över, och etnografiska källor vittnar om otaliga sätt att omforma, stympa eller ärra olika kroppsdelar: att ändra huvudets form eller halsens längd, att snöra ihop midjan eller fötterna, att företa olika ingrepp på könsorganen, att åstadkomma ärr i ansiktet eller annorstädes på kroppen, att skära av en fingerled, att slå ut eller fila till tänder samt att sätta in pluggar med mera i läpparna eller öronen.